Heja hösten

Idag är jag otroligt höstpeppad.

Jag vill bara gå i skogen och plocka svamp, ha raggsockor och titta på färgglada höstträd.

Plocka äpplen, bli kall om näsan, gå in och tända ljus och sitta under en filt.

Synd att sanningen om hösten innebär regn, plastpåse på foten jag inte får in i annat än en vandrarsandal, jobb och femhundraelva nyanser av grått på himlen.

Val

Måste välja ett lag!
Man måste ha ett lag, som i sport. Fast om verkliga saker.

Många hejar på det man är uppfostrad till att heja på.
Men vad händer om man egentligen, om man funderar och gör någon slags lagkompass, rimligen borde heja på det andra laget?
Är det att säga emot sina föräldrar?

Som att inte borsta tänderna, gå mot röd gubbe eller skolka.
Som att ha armbågarna på bordet, köra för fort eller äta inget annat än gurka till middag.
Som att prata med främlingar, dricka läsk eller låta bli att bädda sängen.

Eller bara som att göra vad man tycker verkar klokt?

Värdelös dansfot

Jag gråter (inte ens i närheten, men vem vinner sympati genom att tala sanning helatiden?) av att jag inte kan gå på Swinkattens prova på-kväll av Balboa, Lindy hop och Boogie woogie.
Foten är fortfarande som en svullen klump och duger nätt och jämnt till att gå på.


Jag vill ju dansa!
Crap crapeli crap crap.

Idag bejakar jag min inre nörd, med koftväst.

Swoppingförberedelser

För Anna har dagen handlat om två saker:
1. Städning
2. Kläder

Både enskilt och i kombination.

Hemmet har städats. Kläder har handlats.
Gamla kläder har städats ur garderoben.
Nu är jag redo för morgondagens klädbytarkväll.

Ring P1

Det finns folk som gör att jag blir mörkrädd.
Mörkrädd av folks dumhet.
Första samtalet i Ring P1 den 5 augusti är ett sådan exempel.

Klicka på play i nedre delen av fönstret så öppnas ett nytt fönster.

Hejdå bandagefot.
Hej blå-lila Frankensteinfot.

Frankenstein syftar till stygnen, men så mycket tänker jag bespara er.
Det ser inte mysigt ut.