Resehyfs

Det hör väl till allmänt resehyfs att vara så pass nykter att man inte somnar på sina medpassagerare när man ska åka någonstans? Inte ligger med huvudet i okända människors knä eller har fötterna på okända människors matbrickor?

En som jag jobbar med hamnade, på resan hem från Las Vegas, bredvid en tjej som inte delade denna uppfattning om allmänt resehyfs. Som tur var drog tjejen gränsen vid att inte kräkas i okända människors knän. Det tyckte hon att hennes kompis knä var mer lämpat för.

Sluttampen

Nu är jobbandet slut.
Idag ska vi på en utflykt till Hoover dam, och imorgonbitti åker jag hem.

Dag 2

Idag har jag hållit min presentation för alla säljare och marknadsförare (som jobbade under 2010) på hela företaget. Jag satt och var nervös, från morgonen till kl 15 då det var tid för min presentation.
Kl 15 tyckte också luftkonditioneringen att det var en bra tid att slå igång, så att talarna inte längre hördes utan mickrofon.

Jag kräktes lite i munnen av nervositet, svalde och körde.

Det gick bra.

Nu vill jag sova.
Men ryktet säger att vi ska äta middag och gå på en show.

Framme och jobbad

Igår kväll kom jag och Marie, som jag jobbar med, fram till Las Vegas drygt 20 timmar efter att jag gick hemifrån. Väl framme på hotellet sa vi godnatt, och låste in oss i våra rum, där jag sov som en stock fram till ungefär kl 02. Jag kan erkänna att jag har lite jetlag.

Hotellet Paris, där vi bor, är så surrealistiskt: överallt är små pitoreska - liknande alphus - byggda, husen är är affärer, restaureanger eller helt enkelt bara väggar. Taket är målat som en himmel och alla skyltar är på franska.
Hela bottenvåningen på hotellet (och resten av de Las Vegas-hotell jag varit inne i för den delen) kan beskrivas med ett ord: kuliss. Hela faderullan bara skriker "låtsasvärld", kanske är det därför folk gör galna saker så som att spontangifta sig här.

Hur som helst...
Idag har jag suttit i möten hela dagen.
Ikväll ska vi äta middag i låtsas-Eiffeltornet.

Och jag ska låtsas vara vaken.

What happens in Vegas stays in Vegas

Imorgon åker jag till Las Vegas i en vecka på jobbresa.

Eftersom att jag försöker att vara en männsika som tar seden dit man kommer tänkte jag ha på mig något som gör att jag passar in under min presentation, för mina FAE- och säljarkollegor från världens kontor.

Ompahögskolan

Jag: Jag pratade med en tjej igårkväll som var typ trevlig men rätt skum. Hon berättade att hon gick på Ompahögskolan. När jag frågade vad det var kollade hon lite konstigt på mig, och sa att det var en vanlig högskola fast privat. Sedan frågade jag vad hon pluggade där, då tittade hon ännu konstigare på mig och sa "Ompa... Typ sång". Jag vågade inte fråga något mer för hon verkade tycka att jag var dum i huvudet för att jag inte visste vad Ompa var. Kan det varkligen finnas en högskola för Ompa Ompa musik?
Maggie: Konstigt... Hon sa inte Opera då?
*får en svallvåg av insikt av vilket otroligt pucko jag är över mig*
Jag: Jo... det sa hon nog.

Smarta val

Man vet att man gör sjukt bra val här i världen när:
1. Man har svärföräldrar som åker och köper en toalett åt en, byter toalett och kör iväg den gamla till en soptipp
2. Man har en pojkvän som lämnar alla de goda godisarna i Twistpåsen.

Nu är dock godisarna slut.