söndag 30 november 2008

Paus

Jag gillar inte allt för personliga bloggar, men...
Hur denna helg skulle bli hade jag inte kunnat föreställa mig för en vecka sedan. Den har innehållit en gigantisk chock, många tårar och fantastiska vänner och familjemedlemmar. Nu ska jag plocka upp bitarna i mitt liv och försöka börja om.


Jag dör inte, det bara känns som så ibland.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Endast det bästa är gott nog! Kom ihåg det. Inget gott som inte har någt ont med sig. Vet att det låter jäkligt "klyschigt" men jag har märkt att det brukar stämma. Kram på dig!

Kajsas skolklass sa...

Tell me more!

Frida sa...

Vill bara sända över en stor kram till dig!

Anonym sa...

Du är en FANTASTISK peson vacker klock och omtänksam!Ingen i hela världen får behandla Dig illa!!!
Tur för att man har vänner som tänker på en eller hur?

Anonym sa...

Det där sista inlägget kändes lite bittert. Usch. Fast det kanske inte var sarkasm? Det kanske bara kändes så eftersom personen valde att vara anonym.