Det här med blåmärken skulle jag kunna leva utan. De är aldrig bra, inte ens när man inte har dem. Förklaring? OK.
Man får hela tiden blåmärken fast än man inte anser sig gjort sig illa. De bara dyker upp här och var helt utan anledning.
Sedan när man väl slår sig så vill man ju ha ett blåmärke, bara för att man vill tycka lite synd om sig själv. Men då får man aldrig något.
Varför är det så egentligen?
Teori någon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag har inte upplevt det, ehuru jag får blåmärken prick hela tiden för ingenting nästan.
Din besöksräknare har fått spel, tror jag. Eller har du ställt om den? Igår var det fler som besök bloggen än vad det är idag. Skumt!
Asså... En fråga som kan ställas i klass med djupa filosofiska frågor som "Finns Gud?" (nej) "Vad är meningen med livet?" (citera Fight Club).
Nörden: Jag har ställt om den. Förut visade den det totala antalet besökare, nu visar den antalet unika besökare
Skicka en kommentar