Lussebullar, svett och tårar

Hela denna dag har jag haft lussebullsbak i tankarna. Jag har handlat saffran och haft mentalt julpepp.

Kl 19 tyckte jag att tiden var inne.
Bakdags!

När jag stod där med degen halvt ihoprörd gjorde jag en fasansfull upptäckt; det fanns inte en möjlighet att mjölet skulle räcka.
"Kan du inte ta idealmjöl då?" frågar darling sambo.
Om blickar kunde döda.
Nej, han fick snällt gå och snylta mjöl hos pizzerian på hörnet.
Vi fick 2 kg för 25 kr.
Det kan mycket möjligt vara det dyraste mjöl någon någonsin köpt i mänsklighetens historia.

Efter några brända fingrar, mjöl i ögonen och svordomar var de äntligen färdiga.
Skönt att det dröjer ett år innan det är dags för att ännu en gång baka lussebullar.